Skäggmodet har en väldigt varierande historia. Rakning tros ha förekommit redan år 30 000 f.Kr. Under den tidsperioden fanns inte några bra verktyg eller tekniker att använda sig av men det man tror är att flintstenar slipades för att användas som rakblad. Sedan dess har skäggmodet och teknikerna förändrats och vi på Nordic Beauty Bar vill dela med oss av skäggets historia.
Skägget har hos många folk betraktats som en symbol för manlighet, kraft och visdom. Under antiken var det män i överklassen som bar skägg. Status och social tillhörighet mättes utifrån skäggets form och längd. Skägget skulle vara välvårdat, långt och gärna behandlat med olja. I Egypten hade man långa och fyrkantiga hakskägg om man var av adlig börd. Under samma tidsperiod i Indien bar man långa och välvårdade skägg för att symbolisera vishet, makt och ledarskap. Begick man grövre brott i Indien under denna tid kunde man få skägget avkapat offentligt som straff vilket var det mest förödmjukande straff man kunde få. Assyrier och babylonier bar också skägg under antiken. De hade långa och välansade skägg med konstrika flätningar.
I antikens Grekland symboliserade ett långt skägg till en början sexuell kraft, hög status och vishet men det kom senare att förändras med Alexander den store. Han antog den helt renrakade looken då det var mer praktiskt, inte minst om man var ute i krig. Alexander den store hade bevittnat hur fienden kunde ta tag i skäggen för att lättare kunna halshugga eller på annat sätt döda sina motståndare. Det ledde till beslutet att alla som ville strida för Alexander den store skulle vara renrakade. Senare under samma tidsperiod vann ett officiellt skäggförbud laga kraft i antikens Grekland.
De gamla romarna tog intryck av grekerna och rakade bort skägget. Det var grekiska barberare som flyttade över till Rom och började praktisera sitt yrke som gjorde att det renrakade skäggmodet blev populärt. Mot slutet av romartiden vände däremot intresset och skägget blev på modet igen. Precis som tidigare var man noga med att vårda sitt skägg genom att trimma det och använda diverse oljor
Under medeltiden svängde trenden ordentligt åt olika riktningar. Beroende på vart man befann sig i världen fanns olika syn på skäggväxt. Den normandiske kejsaren Vilhelm Erövraren hade inte mycket till övers för ansiktsbehåring medan Rysslands kejsare Ivan den förskräcklige var en trogen anhängare av skäggmodet. Det var först när den ryske kejsaren Peter den store kom till makten som trenden svängde och skägget åkte av. I öst höll man dock fast vid att ett långt och välvårdat skägg fortfarande var ett tecken på vishet och sågs även som en gudomlig symbol.
Den färgsprakande renässansen präglades av sidentyger, accessoarer och flärd bland kungligheter och överklassen. Under denna tid får skäggprydnaden en rejäl skjuts. Det viktigaste var nu att överträffa varandras pipskägg och prydliga mustascher. Det tidigare stora skägget byttes nu ut mot korta polisonger och ett smalt pipskägg som kunde vara långt och tudelat eller spetsigt. De många variationerna på skägget under denna tid kom att få många karaktäristiska namn. Spaden kallades det skägg som var klippt som en fyrkant. Det tvådelade skägget kallades gaffeln eftersom det var så gafflar såg ut under denna tidsperiod. Det långa spetsiga skägget kallades för stiletten och skägg med inklippta jack i sidorna kallades för katedralen då det liknade en upp och ned vänd trappgavel. Imperieskägget var populärt i England och var ett rundklippt skägg med yvig mustasch.
Skäggmodet förändrades under 1700-talet då peruken var den nya statussymbolen. Skägget ansågs då överflödigt och något som inte passade till den nya modeflugan. Att vara solbränd och ha skägg var något som associerades med bönder och den fattiga delen av befolkningen. Mustaschen var däremot fortfarande populär inom militära kretsar och höll sig kvar ett par hundra år framåt i tiden. 1800-talet kom och perukerna kastades åt sidan. Nu var det återigen på modet med skägg och ansiktsbehåring. Mest framträdande var de stora polisongerna som nu var modernt. Återigen var det en statussymbol med skägg och ansiktsbehåring. Personer med makt och ledarpositioner hade ofta polisonger som nådde hela vägen till mungiporna och ned över halsen. Trenden höll sig i under hela 1800-talet om än något mer diskreta stilar mot slutet där mustaschen valdes framför helskägget.
I början av 1900-talet var världen i krig och gasmasken var vanligt förekommande. Det var således mer praktiskt att under denna tid vara helrakad för att inte riskera att masken skulle släppa. Från 1920-talet försvann även mustaschen och ansiktsbehåring var helt ute. Skägg och mustasch ansågs till och med som orent under denna tidsperiod.
Under 50,- 60,- och 70-talet kom trenden med skägg och mustasch sakteligen tillbaka. Under 50-talet började mustascher bli mer vanligt och under 60-talet kom även de breda polisongerna tillbaka. Under 60- och 70-talet i samband med Vietnamkonflikten ville man ta avstånd från de gamla vedertagna sederna och ansiktsbehåring förknippades då med strävan efter frihet.
Det glamorösa 80-talet bjöd på en rejäl vändning åt det helt motsatta hållet. Det var en ungdomlig stil som präglade 80-talet där märkeskläder och fina bilar stod i centrum. Här fanns det inte plats för något skägg. Under 90-talet svängde trenden igen och skägg och ansiktsbehåring gjorde come-back!
Sedan dess har vi haft en annan syn på saken. Skägget och ansiktsbehåringen behöver inte ha en politisk, religiös eller symbolisk innebörd utan skägget kan helt enkelt vara något som är attraktivt. Det är numera helt okej att vara renrakad, ha tredagarsstubb eller helskägg! Även om helskägget har fått ett uppsving under senare år så är det upp till dig själv att välja hur du vill ha det och vad du trivs med.
Det är fortfarande viktigt att du vårdar och tar hand om skägget och ansiktsbehåringen med bra produkter. Skepparkrans eller moppemusch – Nordic Beauty Bar har skäggoljor, schampon, after shave och beard balms som hjälper dig att ta hand om inte bara ditt skägg eller din mustasch, utan även huden i ditt ansikte!